Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bröt brutit, pres. bryter
bryt·er●ta sig ut med våld eller kraftutveckling
från instängt läge
spec. mil.en irakisk pansarkolonn lyckades bryta sig ut från det inringade Basra○spec. äv. i samband med cykeltävlingtvå åkare bröt sig ut från huvudklungan○äv. mer abstraktplötsligt lämna gemenskap eller organisation
en fraktion bröt sig ut ur partiet och bildade ett eget partibryta sig ut (från/ur ngt)sedan 1555Subst.:vbid1-881316utbrytande,
utbrytning